söndag 4 mars 2012
Alla har sin bit i mig. Fort in fort ut har min kompis Gusten lärt mig. Ändå stannar han lixom många andra i mig. Alla behövs, stora och små. För annars känner man ingenting. Då blir man tom, deprimerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar